Äckelgubbe!
Jag är smått förbannad över en sak som hände för någon dag sedan. Jag är även förvirrad för jag vet inte hur jag borde ha reagerat och om jag gjorde rätt i att låta bli att reagera.
Mina päron har varit på husjakt ett tag och nu, äntligen, hittade de något de verkligen gillade och det "klickade" liksom. Huskärlek vid första ögonkastet kan man kalla det. Eftersom pappa är bortrest på någon affärsresa så ville kära mor att jag skulle följa med henne och prata med mäklaren och säljarna och vi skulle gå över kontraktet tillsammans. Jag följde såklart med. När det långa mötet äntligen var över så skakades det hand med både säljarna och mäklaren. Säljarna är ett gammalt par som nu ska flytta för de tycker det är svårt att ta hand huset och trädgården och det har blivit alldeles för stort för dem. Först då jag träffade paret verkade de ett sådant där riktigt kärt par och de verkade hur goa som helst. Men looks can be deceiving!
Efter att gubben hade skakat min hand så gav han mig en kram. Han passa de då på att placerade sina vidriga gubbjävelhänder på min häck! Va fan? Mamma såg ingenting för hon höll på att skaka hand med mäklaren. Jag tittade bara förvånat på honom men sa ingenting. Visste inte vad jag skulle säga! Ville inte säga något alls egentligen utan bara ge honom 
en spark mellan benen.
Eftersom mamma är så kär i huset sa jag inget om det här till henne. Men fan alltså. Äckel!
Jag brukar inte låta bli att reagera på sådant här och nu går jag runt och är mest irriterad på mig själv. Borde...ha...sparkat...jäveln...ordentligt!
