Sår som inte läker
Igår när jag skulle kolla lite i en gammal kursbok så trillade det ut ett kuvert ur boken. Ett grönt kuvert med ett rött papper i. Hade helt glömt det här brevet. Brevet var en gammal present från en gammal, före detta vän. Det innehöll en underbar dikt skriven till mig en gång i tiden. Jag kunde inte låta bli att gråta då jag läste de välbekanta raderna och tvingades tänka tillbaka på vår vänskap och hur allt slutade.
Då och då har jag tänkt på honom och undrat vad han gör nu förtiden. Undrat om han är lycklig och om han tänkt på mig någon gång.
Jag ville höra av mig till honom men har inte kvar hans nummer. Det är kanske bäst att låta bli. Viss vänskap verkar tyvärr ha ett bäst före datum.
Kommentarer
Trackback
