Här var det tomt
Det finns ett skribentforum där jag skriver lite olika alster ibland. Främst dikter. På min presentation står det: "Här var det tomt" och så är det en bild på mig sidan om dessa ord.
Idag fick jag frågan av en diktande främling om varför det känns så tomt. Känns konstigt att prata om sådant med någon man inte känner men samtidigt känns det ok. Folk brukar oftast vara lite nerstämda på dessa skribentforum och ge intrycket av att de känner sig lite tomma och lite lost. Oftast då man frågar folket på forumet hur de mår så får man ett ärligare svar än det gamla vanliga : "Jo, tack, jag mår bra. Hur mår du?". Man får faktiskt veta hur de verkligen mår. Kanske är det just lättare för att folk inte känner varandra och det gör det enklare att öppna sig för en främling. Sedan är de flesta i forumet oupptäckta författare och sådana är kända för att vara i kontakt med sina innersta känslor och kanske även kunna sätta dessa på pränt. Vilket underlättar nog det för dem att öppna sig så hjärtligt.
Nu när jag har öppnat mig, en bit, så frågar jag den diktande främlingen hur han mår. Svaret är väntat nog inte :"Jo, tack, jag mår bra."
Alla har vi våra svarta hål.
Idag fick jag frågan av en diktande främling om varför det känns så tomt. Känns konstigt att prata om sådant med någon man inte känner men samtidigt känns det ok. Folk brukar oftast vara lite nerstämda på dessa skribentforum och ge intrycket av att de känner sig lite tomma och lite lost. Oftast då man frågar folket på forumet hur de mår så får man ett ärligare svar än det gamla vanliga : "Jo, tack, jag mår bra. Hur mår du?". Man får faktiskt veta hur de verkligen mår. Kanske är det just lättare för att folk inte känner varandra och det gör det enklare att öppna sig för en främling. Sedan är de flesta i forumet oupptäckta författare och sådana är kända för att vara i kontakt med sina innersta känslor och kanske även kunna sätta dessa på pränt. Vilket underlättar nog det för dem att öppna sig så hjärtligt.
Nu när jag har öppnat mig, en bit, så frågar jag den diktande främlingen hur han mår. Svaret är väntat nog inte :"Jo, tack, jag mår bra."
Alla har vi våra svarta hål.
Kommentarer
Postat av: amrr
så sant så. Jag tror att ett forum där det är uppmuntrat att folk pratar om sina känslor o inte gömmer sig bakom falska leenden är ett måste för att folk lättare accepterar sina svarta hål.
Trackback
